Team Fiskestig Havsfiske

Big Game fishing i Indiska Oceanen

I september 2009 fick jag möjligheten att fiska med Rob Hellier och hans båt Unreel.

Vi fiskade i 2 dagar utanför Malindi i Kenya på östkusten. Första dagen blåste det rejält och jag mådde så där. Efter några timmars dåligt fiske så fick jag napp eller rättare sagt ett rejält hugg. Fightade fisken i ca 45 minuter innan linan gick av, enligt Rob troligen en tjurhaj. Andra dagen blev bättre...

Jag var i Kenya och jobbade och tog semester när jag ändå var i trakten. Började med att bestiga Mount Kenya, 4985 m var den topp vi besteg, men det är en annan historia!

Jag fick tips om Rob när jag besökte en jeepverkstad i Nanyuki och fixade 2 dagars fiske. Jag bokade flyg från Nairobi till malindi på östkusten med Fly540, Kenyas Ryanair.

Jag landade i Malindi efter en lugn resa och tog mig in till centrum. Hade bokat in mig på ett hotell efter tips, som kostade 80 kr natten! Hotellet låg på en sidogata och först undrade jag var jag hamnat, men det visade sig vara helt okej.

Dagen därpå snorklade jag vid ett rev utanför Malindi vid Ocean Sports Resort, det var helt underbart med alla vackra fiskar och det siktdjup som det är där.

På kvällen hade jag svårt att sova då morgondagens fisketur med Rob Hellier fanns i tankarna. Jag satte mig på en minitaxi och tog mig till Ocean Sports Resort där jag skulle möta upp Rob. När jag kom dit möttes jag av en person i solglasögon, slitna shorts, skjorta och sandaler. Hmm tänkte jag, är detta min skeppare, men tänkte att vad tusan det blir nog bra.

En liten eka tog oss ut till Rob's båt, Unreel, historien säger att den skulle hetat Unreal men jag tycker Unreel blev bra. På båten hade Rob hjälp av 3 besättningsmän som hjälpte till med det mesta.

Det blåste rejält denna dag och vågorna gick höga. Fisket var inte alls bra och efter flera timmars fiske hade jag enbart fått 2 Yellow Fin tuna.

Efter ytterliggare några timmars tröstlöst fisket slog det på, och det var ett rejält hugg. Jag har aldrig känt sådan kraft i andra änden av spöet och jag börjda fighta fisken.

Jag höll på i 45 minuter innan fisken avgick med segern då linan gick av. Jag var helt skakis efteråt och funderade på vad jag varit med om Det slog mig då att jag haft en ryggplatta med koppling till rullen men jag själv hade ej varit säkrad, kunde blivit en lång simtur.

Vi fortsatte fisket men utan större fångster och vi gick in mot hamnen för att ladda om till nästa dag.

Vaknade på morgonen och vädret var mycket bättre och drömmar om bättre fiske dök upp. Jag mötte Rob och vi stack ut i båten.

Rob var en cool och trevlig prick och det var inte tråkigt med honom på båten. Han var engelsman men född i Kenya och hade fiskat så länge han kunde minnas.

När man satt där på båten så tänkte jag stilla "Tänk att ha en egen båt och guida personer till deras drömfiske... En dag så..."

Åter till verkligheten, nu var det ju jag som var på MITT drömfiske och det gällde att njuta av stunden. Fick nypa mig i armen, händer verkligen detta, AJ, det verkar så.

Vi hade knappt kommit ut på öppet vatten innan jag fick mitt första napp. Detta var skillnad det var ingen liten tonfisk det kändes. Jag kunde nu se den speciella ryggfena sim en Sailfish har och pulsen steg. Jag hade fått instruktioner om att ta både Sailfish och Marlins hårt, allra helst ifall de gjort några hopp. De är då trötta och man har sin chans att få dem.

Jag fick en av mina drömfiskar och känslan var enorm. Jag hade nu nytt personligt rekord på tyngsta fisk, 25 kg och jag var himla glad.

Vi fortsatte fiska och mer fisk nappade, 3 Yellow Fin tuna landades. Efter en rolig fight bärgades en Kingfish på 14,5 kg. Denna fisk följdes upp av en Wahoo på 12,5 kg. Men mer skulle komma.

Efter ett tag så vi en Black Marlin sikta in sig på betet och pulsen steg på mig. Den hade samma effekt på Rob som nu blev väldigt fokuserad. Marlinen attackerade betet men missade. I detta ögonblick ringde Robs ord från tidigare samtal. "Ibland kommer en Marlin upp och attackerar betet och försvinner sedan" och jag tänkte, låt det inte bli så! Fisken försvann i djupet och känslan var uppgiven i ungefär ca 15 sekunder innan den kom in för en andra attack. Bom-Bom hjärtat slog och jag började få förstadie av fiskefrossa. Återigen blev det miss och vi svor allihopa och trodde vi missat läget.

Vi hade dock hunnit hämta oss inan den dök upp ige och nu skulle den tas! När den närmade sig gav jag ut mer lina så att betet var nära att stanna och Rob ropade att sträck upp linan men nu högg fisken och en vild dans startade.

Robs ord ringde i öronen om att när en Marlin har hoppat så ta den hårt. Fisken hoppade 3 gånger och varje gång var känslan att nu släpper den! Men jag höll i och började pressa den för att få den närmare båten. Den gjorde några ytterliggare rusningar men inte värre än att jag kunde hålla i mot.

Det började nu kännas i armarna och svetten rann allt medans Rob peppade och gav tips. Efter en evighet (15 min) så fick jag in fisken och den togs ombord. Den vägdes till 65 kg och jag hade återigen satt nytt personligt rekord. Fisken märktes och returnerades därefter till havet. Rob sa att han haft stammisar som fisket återkommande men att det var väldigt ovanligt att någon fick både Sailfish och en Black Marlin.

I detta läge var det värt alla pengar det kostat att hyra hela båten själv, tänk att få drilla en Yellow Fin tuna och nästa person får en Marlin.

Jag var som i ett rus efteråt var nog knappt kontaktbar. Vi kom iland och vi tog farväl och satte mig på flyget till Kisumu vid Viktoriasjön. I denna sjö finns det Nilaborre men det är en annan historia!